| Liste Articles: [0-A] [A-C] [C-F] [F-J] [J-M] [M-P] [P-S] [S-Z] | Liste Catégories | Une page au hasard | Pages liées | ||||||
enregistrement soviétique de 1956 au format .ogg
L'Internationale est l'une des chansons révolutionnaires les plus célèbres au monde. Ses paroles ont été écrites par Eugène Pottier en 1871 (c'etait a la base un poème écrit suite à la répression de la Commune de Paris) et sa musique composée par Pierre de Geyter en 1888. Elle a été traduite dans de nombreuses langues. C'est l'hymne des travailleurs, le chant traditionnel du mouvement ouvrier. Elle fut l'hymne national de l'URSS jusqu'en 1944, et est toujours l'hymne de la majorité des partis de gauche francais de tendance socialiste, communiste ou trotskiste.
| Sommaire |
Debout les damnés de la terre !
Debout les forçats de la faim !
La raison tonne en son cratère,
C'est l'éruption de la fin.
Du passé, faisons table rase,
Foule esclave debout ! debout !
Le monde va changer de base :
Nous ne sommes rien, soyons tout !
Refrain
C'est la lutte finale,
Groupons-nous, et demain
L'Internationale,
Sera le genre humain.
C'est la lutte finale,
Groupons-nous, et demain
L'Internationale,
Sera le genre humain.
Les rois nous saoulaient de fumée,
Paix entre nous, guerre aux tyrans !
Appliquons la grève aux armées,
Crosse en l'air et rompons les rangs !
S'ils s'obstinent ces cannibales,
A faire de nous des héros,
Ils sauront bientôt que nos balles
Sont pour nos propres généraux !
(Au refrain)
Il n'est pas de sauveurs suprêmes,
Ni dieu, ni César, ni tribun,
Producteurs, sauvons-nous nous-mêmes !
Décrétons le salut commun !
Pour que le voleur rende gorge,
Pour tirer l'esprit du cachot,
Soufflons nous-mêmes notre forge,
Battons le fer quand il est chaud !
(Au refrain)
L'État comprime et la loi triche,
L'impôt saigne le malheureux ;
Nul devoir ne s'impose au riche,
Le droit du pauvre est un mot creux :
C'est assez languir en tutelle,
L'Égalité veut d'autres lois :
« Pas de droits sans devoirs, dit-elle,
Égaux, pas de devoirs sans droits ! »
(Au refrain)
Hideux dans leur apothéose,
Les rois de la mine et du rail
Ont-ils jamais fait autre chose
Que dévaliser le travail ?
Dans les coffres-forts de la bande,
Ce qu'il a créé s'est fondu,
En décrétant qu'on le lui rende,
Le peuple ne veut que son dû.
(Au refrain)
Ouvriers, paysans, nous sommes
Le grand parti des travailleurs ;
La terre n'appartient qu'aux hommes,
L'oisif ira loger ailleurs.
Combien de nos chairs se repaissent !
Mais si les corbeaux, les vautours,
Un de ces matins disparaissent,
Le soleil brillera toujours !
(Au refrain)
The Internationale
Arise ye workers from your slumbers Arise ye prisoners of want For reason in revolt now thunders And at last ends the age of cant. Away with all your superstitions Servile masses arise, arise We'll change henceforth the old tradition And spurn the dust to win the prize.
So comrades, come rally And the last fight let us face The Internationale unites the human race. So comrades, come rally And the last fight let us face The Internationale unites the human race.
No more deluded by reaction On tyrants only we'll make war The soldiers too will take strike action They'll break ranks and fight no more And if those cannibals keep trying To sacrifice us to their pride They soon shall hear the bullets flying We'll shoot the generals on our own side.
No saviour from on high delivers No faith have we in prince or peer Our own right hand the chains must shiver Chains of hatred, greed and fear E'er the thieves will out with their booty And give to all a happier lot. Each at the forge must do their duty And we'll strike while the iron is hot.
The Internationale
Arise ye prisoners of starvation Arise ye toilers of the earth For reason thunders new creation 'Tis a better world in birth.
Never more traditions' chains shall bind us Arise ye toilers no more in thrall The earth shall rise on new foundations We are naught but we shall be all.
Then comrades, come rally And the last fight let us face! The Internationale Unites the human race.
Rejs jer fordømte her på jorden,
rejs dig, du sultens slavehær!
I rettens krater buldrer torden,
nu er det sidste udbrud nær!
Bryd kun fortids møre mur i stykker,
slaveskare, der er kaldt;
snart verdens grundvold sig forrykker,
fra intet da vi bliver alt!
Vågn til kamp af jer dvale
til den allersidste dyst;
og Internationale
slår bro fra kyst til kyst.
Ej nogen mægtig gud og kejser
og folkehøvding står os bi.
Nej, selv til kampen vi os rejser,
vor folkeret forlanger vi.
For at knuse tyvene, vi føder,
for at fri vor bundne ånd
vi puste vil til essens gløder
og smede med en senet hånd.
Vågn til kamp af jer dvale ....
Vi knuges under stat og love,
vi flås af skattens skarpe klo.
Og pligtfri kan den rige sove,
vor ret kan ingen steder gro.
Lad os kaste åget af vor nakke!
Lighed fordrer: pligt for ret!
Med pligterne vi tog til takke,
nu tager vi vor løn for det.
Vågn til kamp af jer dvale ....
Ved ofringen til Mammons ære
har guldets konger aldrig haft
et andet mål end det: at tære
på proletarens arbejdskraft.
Denne bande ved vor slid og plage
til en mægtig rigdom kom;
og når vi fordrer den tilbage,
forlanger vi vor ejendom.
Vågn til kamp af jer dvale ....
Med krigsbegejstring de os fylder,
de konger, før vi skal i slag.
Men voldens herrer væk vi skyller
på masse-mytteriets dag.
Bær da strejke-ånden ind i hæren!
Og på næste krigs signal
vi siger nej til « helte »-æren
og skyder hærens general!
Vågn til kamp af jer dvale ....
Arbejdere i stad, på landet,
en gang skal verden blive vor.
Den dovne snylter skal forbandet
forjages fra den rige jord.
Mange gribbe på vort blod sig mætter;
lad os jage dem på flugt.
Vor kamp en herlig tid forjætter,
hvor solen altid stråler smukt.
Vågn til kamp af jer dvale
til den allersidste dyst;
og Internationale
slår bro fra kyst til kyst.
De Internationale
La Internacio
Leviĝu, proletar’ de l’ tero,
leviĝu, sklavoj de malsat’!
La Vero tondras en kratero,
sekvos finofara bat’.
La paseon plene ni forviŝos,
amasoj, marŝu, kresku ni!
La mond’ en fundament’ sanĝiĝos,
ne nul’, sed ĉio estu ni!
Refreno:
Por batal’, por la lasta
unuiĝu nia front’,
internacia estos
la tuta homa mond’!
Ne estas super ni defenso,
nek reĝ’, nek Dio, nek patron’.
Kreantoj, ni nin savu mem do,
luktu por komuna bon’!
La rabaĵon preni de l’ rabisto,
spiriton savi de l’ karcer’,
ni blovu fajron kun persisto,
kaj batu ni, dum ardas fer’!
al Refreno
Ni, laboristoj, ni, kampuloj,
partio granda de l’ labor’!
Al ni la ter’ laŭ justreguloj,
parazit’ sin portu for!
Ja grasigos multajn nia karno,
sed malaperos ĉe l’ aŭror’
la korva kaj vultura svarmo,
eterne brilos suna glor’!
al Refreno
Kansainvälinen
Työn orjat sorron yöstä nouskaa maan ääriin kuuluu kutsumus. Nyt ryskyin murtuu pakkovalta tää on viime ponnistus.
Pohja vanhan järjestelmän horjuu orjajoukko taistohon. Alas lyökää koko vanha maailma ja valta teidän silloin on.
Tää on viimeinen taisto, rintamaamme yhtykää niin huomispäivänä kansat on veljet keskenään.
Ei muuta johtajaa ei luojaa kuin kansa kaikkivaltias. Se yhteisonnen säätää suojaa se on turva tarmokas.
Eestä leivän, hengen, kunniamme, yössä sorron, turmion, kukin painakaamme palkeitamme kun käymme työhön, taistohon.
Tää on viimeinen taisto, rintamaamme yhtykää niin huomispäivänä kansat on veljet keskenään.
Työmiehet, kyntäjät ja kaikki työkansa joukko nälkäinen. Maa meidän on ja olla täytyy vaan ei laiskain lurjusten.
Nälkä meill' on aina vieraanamme, vaan kun korpit haaskoiltaan me kerran kaikki karkoitamme niin päivä pääsee paistamaan.
Tää on viimeinen taisto, rintamaamme yhtykää niin huomispäivänä kansat on veljet keskenään.
Die Internationale
Wacht auf, Verdammte dieser Erde, die stets man noch zum Hungern zwingt! Das Recht wie Glut im Kraterherde nun mit Macht zum Durchbruch dringt. Reinen Tisch macht mit den Bedrängern! Heer der Sklaven, wache auf! Ein Nichts zu sein, tragt es nicht länger Alles zu werden, strömt zuhauf!
Völker, hört die Signale! Auf zum letzten Gefecht! Die Internationale erkämpft das Menschenrecht.
Es rettet uns kein höh'res Wesen, kein Gott, kein Kaiser, noch Tribun Uns aus dem Elend zu erlösen können wir nur selber tun! Leeres Wort: des Armen Rechte, Leeres Wort: des Reichen Pflicht! Unmündig nennt man uns und Knechte, duldet die Schmach nun länger nicht!
Gewölbe, stark und fest bewehret die bergen, was man dir entzog. Dort liegt das Gut, das dir gehöret und um das man dich betrog. Ausgebeutet bist du worden! ausgesogen bis aufs Mark! Auf Erden rings, in Süd und Norden, das Recht ist schwach, die Willkür stark!
Abscheulich blähn sich diese Götzen, die Herrn von Schacht und Eisenbahn. Sie machten unser Blut zu Schätzen, sie haben unser Gut vertan. In Stahltresoren liegt's vergraben. Wann machen wir die Rechnung glatt? Das Volk will ja nur wiederhaben, was man dem Volk gestohlen hat.
Die Herrscher machten uns betrunken. Der Zauber muss zu Ende sein. Drum werft ins Heer der Freiheit Funken! Dann schlägt es mit dem Kolben drein. Wenn sie uns zwingen, die Barbaren, Soldat zu spielen noch einmal, wir werden unsre Kugeln sparen für unsren eignen General.
In Stadt und Land, ihr Arbeitsleute, wir sind die stärkste der Partei'n Die Müssiggänger schiebt beiseite! Diese Welt muss unser sein; Unser Blut sei nicht mehr der Raben und der mächt'gen Geier Frass! Erst wenn wir sie vertrieben haben dann scheint die Sonn' ohn' Unterlass!
האינטרנציונאל (Ha'intenazyonal)
קום התנערה עם עליך עם עבדים מזי רעב אש הנקמה בלב לחשה לקראת אויב היכון לקרב
עולם ישן עד היסוד נחריבה מגב כפוף נפרוק העול את עולמנו אז נקימה לא כלום אתמול - מחר הכל
זה יהיה קרב אחרון במלחמת עולם עם האינטרנציונאל יעור, ישגב אדם
kum hitna'era am halecha am avadim mezey ra'av esh hankama balev lahecha likrat oyev hikon lakrav
olam yashan adey ha'yesod nahrima migav kafuf nifrok ha'ol et olamenu az nakima lo klum etmol - mahar hakol
ze ihiye krav ahron bemilhemet olam im ha'internazional ye'or, isgav adam
Internacionálé
Föl, föl, ti rabjai a földnek, Föl, föl, te éhes proletár! A győzelem napjai jönnek, Rabságodnak vége már. A múltat végképp eltörölni Rabszolga-had indulj velünk! A föld fog sarkából kidőlni, Semmik vagyunk, s minden leszünk!
Ez a harc lesz a végső, Csak összefogni hát, És nemzetközivé lesz Holnapra a világ.
Védelmező nincsen felettünk, se isten nem véd, sem király: A közjó alkotói lettünk – hát vesszen el, ki ellenáll! Pusztuljon ez a rablóbanda, a rabságból elég nekünk. A lángot szítsuk, rajta, rajta! A vas meleg, hát ráverünk.
Ez a harc lesz a végső, csak összefogni hát! és nemzetközivé lesz holnapra a világ!
A gazdagoknak kedve-kénye erőnkből szívja ki a vért, csaló az államok törvénye, mert minden bajt szegényre mért. Kínlódás most a munka bére, de már ebből elég, elég! Szerszámot hát az úri kézbe s ide a jognak a felét!
Ez a harc lesz a végső, csak összefogni hát! és nemzetközivé lesz holnapra a világ!
Mi milliók, mi munka népe, mi alkotunk a földtekén, mienk lesz még pompája, fénye s a munka nem lehet szegény. A tőke még a húsunk marja, de már a gyáva had remeg – kelőben már a munka napja s ragyogni fog a föld felett.
Ez a harc lesz a végső, csak összefogni hát! és nemzetközivé lesz holnapra a világ!
L'Internazionale
Compagni avanti il gran partito, noi siamo dei lavoratori, rosso un fiore in petto c'è fiorito, una fede c'è nata in cuor. Noi non siamo più nell'officina, entro terra dai campi al mar, la plebe sempre hanno tradito senza ideale in cui sperar.
Estribillo (2v.): Su dobbiam ideare, nostro al fine sarà, l'Internazionale, futura umanità.
Un gran stendardo al sol fiammante, dinnanzi a noi glorioso va. Noi vogliam per esso giù infrante le catene alla libertà. Che giustizia venga, noi chiediamo, non più servi, non più signor, Fratelli tutti esser vogliamo nella famiglia del lavor.
Estribillo (1v.)
インターナショナル
起て飢ゑたる者よ 今ぞ日は近し 覚めよ我が同胞 暁は来ぬ 暴虐の鎖断つ日 旗は血に燃えて 海を隔てつ我等 腕結び行く
聞け我等が雄叫び 天地轟きて 屍越ゆる我が旗 行く手を守る 圧制の壁破りて 堅き我が腕 今ぞ高く掲げん 我が勝利の旗
Intanashonaru
Tate, uetaru mono yo, ima zo hiha chikashi. Sameyo, waga harakara, akatsuki wa kinu. Bogyaku no kusari tatsu hi, hata wa chi ni moete, umi wo hedatsu warera, kaina musubi yuku.
Ref. Iza tatakawan, iza furuitate, iza! Aa warera Intanashonaru, warera ga mono.
Kike, warera ga otakebi, tenchi todorokite. Kabane koyuru waga hata, yukute wo mamoru. Assei no kabe yaburite, kataki waga kaina. Ima zo takaku kakagen, waga shori no hata.
인터내셔널 (The Internationale)
깨어라 노동자의 군대. 굴레를 벗어던져라.
정의는 분화구의 불길처럼 힘차게 타온다.
대지의 저주받은 땅에 세세계를 펼칠때,
어떠한 낡은 쇠사슬도 우리를 막지 못해.
들어라 최후 혈전 투쟁의 외침을
민중이여 해방의 깃발 아래 서자.
역사의 참된 주인 승리를 위하여 참 자유평등 그 길로 힘차게 나가자.
어떠한 높으신 왕과 고귀한 이념도.
허공에 매인 십자가도 우릴 구원 못하네.
우리것을 되찾는 것은 강철같은 우리 손
노예의 쇠사슬을 끓어내고 해방으로 나가자.
들어라 최후 혈전 투쟁의 외침을
민중이여 해방의 깃발 아래 서자.
역사의 참된 주인 승리를 위하여
참 자유평등 그 길로 힘차게 나가자.
억세고 못박힌 우리 두손 우리의 무기다.
나약한 노예의 근성 모두 쓸어버리자.
무너진 해방의 땅에 눈물의 꽃 피울 때
새 붉은 태양은 지평선에 떠온다.
들어라 최후 혈전 투쟁의 외침을
민중이여 해방의 깃발 아래 서자.
역사의 참된 주인 승리를 위하여
참 자유평등 그 길로 힘차게 나가자.
인터내셔널 깃발 아래 전진 또 전진.
Internasjonalen
Opp alle jordens bundne trelle, opp, I som sulten knuget har! Nu drønner det av rettens velde, til siste kamp der gjøres klar. Alt det gamle vi med jorden jevner, opp slaver nu til frihet frem! Vi intet har, men alt vi evner til rydning for vårt samfunns hjem.
Ref. Så samles vi på valen, seiren vet vi at vi får, og Internasjonalen skal få sin folkevår.
I høyden vi ei frelse venter hos guder eller fyrsters flokk. Nei, selv i samling vi den henter: i fellesskap vi vinner nok. Alt det stjålne tilbake vi krever, og for vår ånd et frihets vern! Vår egen hammer selv vi hever og slår, mens vi har varme jern.
Ref.
Imot oss statens lover bøyes, av skatter blir vi tynget ned. Og fri for plikt den rike føyes, mens ringhets rett ei kjenner sted. Lenge nok har vi ligget i støvet: Vi stiller frihets krav mot rov. Mot alle retten skal bli øvet, slik vil vi ha vårt samfunns lov.
Ref.
Ved ofringen til Mammons ære har gullets konger aldri hatt et annet mål enn det å tære på proletarens arbeidskraft. Denne bande, ved vårt slit og plage, til en mektig rikdom kom. Og når vi fordrer den tilbake forlanger vi vår eiendom.
Ref.
Med krigsbegeistring de oss fyller, de konger, før vi skal i slag. Men voldens herrer vekk vi skyller på massemytteriets dag. Bær da streikerånden inn i hæren og på neste krigs signal: Vi sier nei til helteæren og skyter hærens general.
Ref.
Arbeider, bonder, våre hære de største er som stevner frem! Vår arvedel skal jorden være, vi sammen bygge vil vårt hjem. Som av rovdyr vårt blod er blitt suget, men endelig slår vi dem ned. - Og mørket, som så tungt oss knuget, gir plass for solens lys og fred.
Ref.
Międzynarodówka
Wyklęty powstań, ludu ziemi,
Powstańcie, których dręczy głód.
Myśl nowa blaski promiennymi
Dziś wiedzie nas na bój, na trud.
Przeszłości ślad dłoń nasza zmiata,
Przed nami niechaj tyran drży!
Ruszymy z posad bryłę świata,
Dziś niczym, jutro wszystkim my!
A Internacional
De pé, ó vítimas da fome! De pé, famélicos da terra! Da ideia a chama já consome A crosta bruta que a soterra. Cortai o mal bem pelo fundo! De pé, de pé, não mais senhores! Se nada simos neste mundo, Sejamos tudo, oh produtores!
Bem unidos façamos, Nesta luta final, Uma terra sem amos A Internacional.
Messias, Deus, chefes supremos, Nada esperemos de nenhum! Sejamos nós quem conquistemos A Terra-Mãe livre e comum! Para não ter protestos vãos, Para sair deste antro estreito, Façamos nós por nossas mãos Tudo o que a nós diz respeito!
Bem unidos...
Crime de rico a lei o cobre, O Estado esmaga o oprimido. Não há direitos para o pobre, Ao rico tudo é permitido. À opressão não mais sujeitos! Somos iguais todos os seres. Não mais deveres sem direitos, Não mais direitos sem deveres!
Bem unidos...
Abomináveis na grandeza, Os reis da mina e da fornalha Edificaram a riqueza Sobre o suor de quem trabalha! Todo o produto de quem sua A corja rica o recolheu. Querendo que ela o restitua, O povo só quer o que é seu!
Bem unidos...
Fomos de fumo embriagados, Paz entre nós, guerra aos senhores! Façamos greve de soldados! Somos irmãos, trabalhadores! Se a raça vil, cheia de galas, Nos quer à força canibais, Logo verá que as nossas balas São para os nossos generais!
Bem unidos...
Somos o povo dos activos Trabalhador forte e fecundo. Pertence a Terra aos produtivos; Ó parasitas, deixai o mundo! Ó parasita que te nutres Do nosso sangue a gotejar, Se nos faltarem os abutres Não deixa o sol de fulgurar!
Bem unidos...
Internatsional
Refrain:
Интернационал
I.
Refrain:
Refrain.
Refrain.
Refrain.
Refrain.
Refrain.
Refrain:
Pobede dan se javlja Naš se združen kreće hod! Internacionala Nek bude ljudski rod.
Ustajte svi na zemlji kleti, Svi sužnji koje mori glad! Nepravdi razum sad se sveti, Tutnji već i selo i grad. Nek tiranstvo sruši naša snaga, Bezbrojno roblje, sad ustaj! Nek svetu starom nema traga, Svoj bedi sutra biće kraj!
Od silnih nama nema dara Krvnici su nam car i bog! Ko trudom sve na svetu stvara Sam neka zgazi vraga svog. Da nas zlotvor taj više ne davi, I mis'o da ne guši mrak, Raspir'mo oganj u čas pravi, I naš nek kuje čekić jak!
Naš zakon vlasnika sad tišti, U ruci silnih krvav mač, Pod njime sirotinja pišti, On joj stvara bedu i plač. Svi mi besmo sve dosad bespravni, Jednakost nek je sad za nas, U pravu postanimo ravni, I sebi sami dajmo vlast.
U besu svome sam je ružan Taj kralja novca gnusni soj. A svima dužan i predužan, Pljačka nam on trud i znoj. Što naš rad nam stvori i osnaži, Otmicom tuđ je zalogaj! Al' narod sada od njeg' traži Da vrati krvav zajam taj!
Nas varkom lagali su silni, Nek mir je nama, njima boj! A vojska, saveznik obilni, Biće s nama, uz svoga svoj. Osvajački ko u rat poziva Da narod bude drugom rob, Nek znade: naša puška živa I njemu sprema crni grob!
Svud radnik i seljak se budi, Visoko nose crven steg. A širom zemlje radni ljudi Silnike će nagnat' u beg. Što nam krv su vekovima pile Tih crnih ptica skrš'mo let! Kad s lica zemlje sve iščile, Pod suncem nek zablista svet!
Pobede dan se javlja Naš se združen kreće hod! Internacionala Nek bude ljudski rod.
¡Arriba, parias de la Tierra! ¡En pie, famélica legión! Atruena la razón en marcha: es el fin de la opresión.
Del pasado hay que hacer añicos. ¡Legión esclava en pie a vencer! El mundo va a cambiar de base. Los nada de hoy todo han de ser.
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
Ni en dioses, reyes ni tribunos, está el supremo salvador. Nosotros mismos realicemos el esfuerzo redentor.
Para hacer que el tirano caiga y el mundo siervo liberar, soplemos la potente fragua que el hombre libre ha de forjar.
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
La ley nos burla y el Estado oprime y sangra al productor; nos da derechos irrisorios no hay deberes del señor.
Basta ya de tutela odiosa, que la igualdad ley ha de ser: « No más deberes sin derechos, ningún derecho sin deber ».
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
Agrupémonos todos, en la lucha final. El género humano es la internacional.
Arriba los pobres del mundo
En pie los esclavos sin pan alcémonos todos al grito: Viva la Internacional!
Removamos todas las trabas que oprimen al proletario, cambiemos el mundo de base hundiendo al imperio burgués
Agrupémonos todos en la lucha final y se alzan los pueblos por la Internacional
Agrupémonos todos en la lucha final Y se alzan los pueblos, con valor por la Internacional
El dia que el triunfo alcancemos ni esclavos ni dueños habrá los odios que al mundo envenenan al punto se extinguirán
El hombre del hombre es hermano derechos iguales tendrán la Tierra será el paraíso, la patria de la humanidad
Agrupémonos todos en la lucha final Y se alzan los pueblos por la Internacional
Agrupémonos todos en la lucha final Y se alzan los pueblos, con valor por la Internacional
Internationalen
Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå. Det dånar uti rättens krater, snart skall utbrottets timma slå. Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav, stig upp för att slå dig fri! Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli.
Upp till kamp emot kvalen. Sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär.
Arbetare i stad, på landet, en gång skall jorden bliva vår. När fast vi knyta brodersbandet, då lättingen ej råda får. Många rovdjur på vårt blod sig mätta men när vi nu till vårt försvar, en dag en gräns för dessa sätta, skall solen stråla lika klar.
Upp till kamp emot kvalen. Sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär.
Internasjónalinn
Fram, þjáðir menn í þúsund löndum, sem þekkið skortsins glímutök! Nú bárur frelsins brotna á ströndum, boða kúgun ragnarök. Fúnar stoðir burtu vér brjótum! Bræður! Fylkjum liði í dag - Vér bárum fjötra en brátt nú hljótum að byggja réttlátt þjóðfélag
Þó að framtíðin sé falin, grípum geirinn í hönd Því Internasjónalinn mun tengja strönd við strönd
Á hæðum vér ei finnum frelsi, hjá furstum eða goðaþjóð; nei, sameinaðir sundrum helsi og sigrum, því ei skortir móð. Alls hins stolna aftur vér krefjumst, ánauð þolir hugur vor trautt, og sjálfir brátt vér handa hefjumst og hömrum meðan járn er rautt
Þó að framtíðin sé falin grípum geirinn í hönd, því Internasjónalinn mun tengja strönd við strönd
Vér erum lagabrögðum beittir og byrðar vorar þyngdar meir, en auðmenn ganga gulli skreyttir og góssi saman raka þeir Nú er tími til dirfsku og dáða. Vér dugum, - þiggjum ekki af náð! Látum bræður því réttlætið ráða, svo ríkislög vor verði skráð
Þó að framtíðin sé falin grípum geirinn í hönd, því Internasjónalinn mun tengja strönd við strönd
Internacionála
Již vzhůru, psanci této země! Již vzhůru, všichni, jež hlad znět! Ted’ právo v jícnu duní temně A výbuch zazní naposled. Od minulosti spějme zpátky, Otroci, vzhůru k cílům svým. Již chví se světa základ vratký, My ničím nejsme, bud’me vším. Poslední bitva vzplála, Dejme se na pochod! Internacionála Je zítřka lidský rod. Dělníci, též rolníci, bratří, Jsme velkou stranou dělnickou, Všem lidem jenom země patří A zahaleči at’ již jdou. Dost napásli se naší muky Vran, supů hejna kroužící. Rozptýlí den příští jich shluky, Věčně vzplá slunce zářící.
Die Internasionale
Staan op! Verworpes van die wêreld Staan op! Uit boeie van jul waan So magtig dreun die stem van rede en 'n nuwe dag breek aan
Ons boesems buig voor geen geloof meer Ons baar geen slawe vir jul kerk Ons staan nou enig en berade Ons gemeenskap maak ons sterk
Skou'r-aan-skouer in die suide spel ons die toekoms uit Die internasionale mensdom staan gelyk mensdom staan gelyk


